En fast palettalgoritm är en metod inom bildbehandling där färgpaletten är fördefinierad innan bilden bearbetas.

Det finns många sätt att fördefiniera en palett, och den kan baseras på specifika tillämpningar och förkunskaper. Studier har visat att det mänskliga ögat är mest känsligt för gröna nyanser och mindre känsligt för blått. Därför kan palettinställningarna optimeras utifrån människans visuella egenskaper. Färgkuben kan till exempel delas in i 6 nivåer för rött, 7 nivåer för grönt och 6 nivåer för blått.

Det centrala kännetecknet för den fasta palettalgoritmen är att paletten inte bestäms av bildens färgfördelning, utan är förinställd i förväg. Medan algoritmer för färgstatistik beräknar färginformationen från bilden, innebär fasta palettalgoritmer inga sådana beräkningar. Detta kan avsevärt förbättra effektiviteten vid färgkomprimering av bilder.

Algoritmen har dock också stora nackdelar. Om en bild innehåller liknande färger kan resultatet bli otillfredsställande. I en bild av en äng som innehåller gräsgrönt, lökgrönt, mörkgrönt och ljusgrönt kan till exempel en fast palettalgoritm för färgkomprimering göra att alla fyra gröna nyanser återges med samma nyans. Detta leder till att subtila färgskillnader i bilden går förlorade, vilket ger ett resultat som uppenbart är otillfredsställande. Därför är fasta palettalgoritmer inte lämpliga för bilder med koncentrerad färgfördelning.