I moderna tryckerier märker plåtavdelningen ofta bakkanten på varje tryckplåt med symboler som Y, M, C och BK för att ange motsvarande färgseparation: gult, magenta, cyan och svart.
Dessa märken är det mest direkta sättet att identifiera färgen på varje plåt under plåtframställning och tryckning.
Förutom dessa identifieringsmärken finns det andra professionella metoder för att bestämma färgseparationen på en tryckplåt, särskilt när plåtarna inte är märkta eller när visuell bekräftelse krävs. De två vanligaste metoderna är:
1. Identifiering med hjälp av rastervinkel
Vid färgseparationen återges varje färg i originalbilden på en separat plåt med en specifik rastervinkel.
Tekniken är utformad för att undvika moirémönster och säkerställa korrekt återgivning av färgerna i det slutliga trycket. Varje standardrastervinkel motsvarar en specifik tryckfärg:
- Gult (Y): 90°
- Magenta (M) eller cyan (C): 45° eller 75° (beroende på separationsinställningen)
- Svart (K): 15°
Genom att noggrant granska rasterpunkternas mönster och mäta deras vinkel går det att identifiera färgseparationen för en given plåt. Metoden är särskilt användbar för erfarna trycktekniker som kan känna igen rastervinklar visuellt eller med ett förstoringsglas.
2. Identifiering genom jämförelse av tonstyrka
En annan praktisk metod är att jämföra tonstyrkan i bilderna på plåten med ett tryckt korrektur eller originalkonstverket.
Varje färgseparationsplåt återger olika tonvärden för samma område i bilden:
- På en gul plåt framstår bildområden ofta som ljusare och mindre kontrastrika.
- På en magenta- eller cyanplåt kan bilddetaljer framstå som rikare eller mörkare beroende på färgsammansättningen.
- På den svarta plåten är tonvärdena vanligtvis djupast, med tydliga konturer och skuggor.
Genom att placera plåten och det tryckta provet sida vid sida och jämföra samma område kan man matcha tonstyrka och detaljegenskaper för att avgöra vilken färgseparation plåten tillhör.