Gråskala
Den vanligaste metoden för att utvärdera gråbalans i tryck är gråskalan. Den trycks tillsammans med bilden med gult, magenta, cyan och svart bläck. Genom att observera gråskalan kan operatörer övervaka och justera tonåtergivningen och tryckegenskaperna hos färgbilder. Alla faktorer som påverkar återgivningen av neutralgrått påverkar oundvikligen tonåtergivningen i färgbilder.För att uppnå korrekt färgåtergivning måste tryckare därför justera punktareatäckningen för de tre primärfärgsbläcken baserat på bläckens faktiska egenskaper. När de tre bläcken trycks över varandra korrekt ska de ge neutralgrå med rätt ljushetsnivåer. Att upprätthålla denna korrekta balans är avgörande för högkvalitativ färgåtergivning.
Gråbalanstestkarta och trefärgskontrollremsa för grått
I produktion kan gråbalansen också övervakas med hjälp av gråbalanstestkartor och trefärgskontrollremsor för grått.Trefärgskontrollremsan för grått kombinerar en neutralgrå som bildas genom överlagring av cyan, magenta och gult bläck (50C, 39M, 39Y) med en neutralgrå som endast trycks med svart bläck (50K). Båda trycks sida vid sida.
Den grå som bildas av 50K fungerar som visuell referens. Genom att jämföra de två kan operatörer snabbt och intuitivt utvärdera gråbalansen i digitaltryck och göra nödvändiga justeringar.
Efter en visuell bedömning av trefärgskontrollremsan för grått används ofta en gråbalanstestkarta för ytterligare verifiering. Vanligtvis används en kolorimeter. För varje gråton är bedömningskriteriet att de uppmätta a- och b-värdena ska vara så nära noll som möjligt. Uppmätta data för varje gråton jämförs med motsvarande standardvärden för att fastställa den aktuella gråbalansen i digitaltryckssystemet.
Ovanstående metoder är de traditionella teknikerna för att kontrollera gråbalans i tryckprocesser. Bland dessa är gråskalan fortfarande det vanligaste och mest praktiska verktyget i den dagliga produktionen tack vare sin enkelhet, tillförlitlighet och direkta visuella tolkbarhet.