Klammerhäftning är en grundläggande och effektiv metod för att sammanfoga häften och dokument med flera sidor. Processen börjar med att tryckta ark (skurna eller oskurna) viks i flera veck, beroende på sidantal och sidordning. Varje vikt ark med flera sidor kallas ett lägg. Läggen samlas sedan i ordning, kombineras och fästs med häftklamrar.
Det vanliga arbetsflödet är: tryckning, vikning, insamling av lägg, omslag, klammerhäftning, skärning.
Vid klammerhäftning läggs ett projekt med ett sidantal som är delbart med 4 plant över en sadelformad anordning. Klamrarna drivs genom ryggens mitt och binder samman sidorna. Ett typiskt klammerhäftat häfte använder två klamrar. Metoden skiljer sig från sidohäftning, där klamrarna placeras cirka 6 mm från ryggen på framsidan. Sidohäftning hindrar produkten från att öppnas helt plant, vilket är en tydlig fördel med klammerhäftning.
Klammerhäftning är bäst lämpad för lägre sidantal. När tjockleken ökar blir krypningen mer uttalad. Krypning uppstår när inre sidor skjuter ut något utanför de yttre på grund av papperets tjocklek. Det kan korrigeras genom skärning, men det riskerar snäva marginaler eller beskuren text. Designern kan justera inre sidors format för att förebygga skärning, men det kräver noggrann planering och ökar produktionstid och kostnad. Därför passar klammerhäftning bäst för mindre projekt som tunna tidningar, kalendrar, zines, serietidningar och broschyrer.
Tekniken utvecklas vidare i takt med automatiseringen, samtidigt som den inneboende enkelheten stöder branschens ökande fokus på hållbar och effektiv tillverkning.