Tryckta ark sammanfogas med olika bindningstekniker, var och en anpassad för specifika användningsområden och hållbarhetskrav. De vanligaste metoderna är klammerhäftning i ryggen, klammerhäftning i sidan, trådhäftad mjukpärm, trådhäftat hårdband, limbindning, mekanisk bindning och lösbladsbindning.
Klammerhäftning i ryggen
Vid klammerhäftning i ryggen fästs sidorna med trådklamrar efter att de samlats och vikts vid ryggen. Omslag kan ingå eller inte. Metoden passar tunna häften och tidningar, och material som bundits på detta sätt ligger plant när det öppnas.
Klammerhäftning i sidan
Klammerhäftning i sidan passar tjockare häften och tidningar. Trådklamrarna går genom ena kanten på den samlade pappersbunten. Till skillnad från klammerhäftning i ryggen ligger material som bundits på detta sätt inte plant och måste hållas öppet.
Trådhäftad mjukpärm
Trådhäftad mjukpärm använder bindtråd som fästmedel. Tråden sys genom hål som stansats i mitten av ett ark eller genom ena kanten på en samlad pappersbunke. Tekniken kan foga samman flera ark.
Trådhäftade böcker med hårdband
Trådhäftade böcker med hårdband tål hård användning. Enskilda ark sys först samman med bindtråd och sätts sedan in mellan hårda omslag av bokbinderipapp och tyg eller annat hållbart material.
Limbindning
Limbindning använder ett lim eller en limfog för att hålla samlade ark samman. Vanliga användningsområden är anteckningsblock, telefonkataloger och fickböcker.
Mekanisk bindning (spiral)
Plastkamrar eller tråd fäster enskilda ark genom att de träs genom hål som stansats längs ena kanten på pappersbunten. En specialmaskin utför både stansning och isättning av kamrar.
Lösbladsbindning
Lösbladsbindning gör det möjligt att lägga till eller ta bort sidor. Postpärmar och ringpärmar används vanligen för detta ändamål.
Hållbarhet är fortfarande en viktig drivkraft, med ökat fokus på återvinningsbara material och effektiva bindningsprocesser som minskar spill.