Papper är det huvudsakliga substratet för tryckning, och papperskvaliteten påverkar direkt kvaliteten på tryckta material. Det finns betydande skillnader i glansighet, ytstyrka, vithet, absorptionsförmåga, släthed och dimensionsstabilitet mellan olika papperstyper. Även under samma tryckförhållanden kommer samma färg att ge olika färgeffekter på olika papper. Papprets ytegenskaper återspeglar direkt bildens tonomfång och färger, vilket bestämmer standarderna för plåttillverkningens toner och färger. Därför är det i praktiken viktigt att fullt ut förstå papprets tryckegenskaper och bestämma tryckparametrarna därefter för att förbättra kvaliteten på tryckta produkter.
Bestämma linjeraster utifrån pappersegenskaper
Vanliga linjeraster är 80, 100, 120, 133, 150, 175, 200 och 300 lpi. Vid val i praktiken är papprets prestanda en avgörande påverkansfaktor. Papprets ytas släthet och grovhet bestämmer dess krav på linjeraster. Bestruket papper eller högblank vit kartong har hög ytslätet och kan återge finare punkter, vilket möjliggör högre linjeraster, vanligtvis mellan 175 och 300 lpi. Obestruket papper, som är grövre än bestruket papper, kan ha ett linjeraster mellan 120 och 150 lpi. Tidningspapper, som är ännu grövre, kräver större punkter för tryckning; därför bör dess linjeraster vara mellan 80 och 100 lpi.
Bestämma svarta/vita områden utifrån pappersegenskaper
I högdagrar i tryckta bilder kan vanligtvis 3 % till 5 % av högdagrarna inte återges, vilket innebär att tryckets högdagerområden bildas av papprets färg. Olika vithetsnivåer hos papper påverkar ljusstyrkan och mättnaden hos de huvudsakliga högdagrarna, vilket följaktligen påverkar bildens färgkontrast. Papprets struktur spelar också roll; tidningspapper, som är poröst, absorberar lätt färgfibrer, vilket leder till hög ljusspridning och minskad tryckdensitet, vilket gör mörka områden mindre svarta. Omvänt tillåter slätt, bestruket papper att färgen fäster vid ytan med minimal ljusspridning, vilket ger mörkare toner.
Glansigheten hos tidningspapper påverkar färgens färgtrohet negativt, med låg ytvithet och kontrast; dess släthet är låg, vilket orsakar hög färgspridning, så även tidningspapper av god kvalitet överstiger inte 133 lpi i linjeraster. Med tanke på dessa egenskaper kan kalibreringsvärdena för svarta/vita områden ställas in, där det vita området använder liten områdesmaskning (C=0 %, M=0 %, Y=0 %, K=0 %), och det svarta området kalibreras till C=62 %, M=Y=56 %, K=75 %. Den totala färgtäckningen bör också hållas lägre, runt 250 %.
Bestruket papper har god slätet, vithet och ljusreflektionsförmåga. Färg tryckt på bestruket papper har minimal spridning, vilket ger god punktkvalitet, och punktförstoringen kan kontrolleras till cirka 15 %. Tryck på bestruket papper har utmärkt färgmättnad och livfullhet, vilket visar god tondjup och kontrast. Högdagrar kan återge punkter så små som 2 %, och den totala färgtäckningen för mörkare toner kan nå cirka 340, med ett linjeraster som överstiger 200 lpi, vilket uppnår en densitetskontrast på 1,8. För bestruket papper ställer vissa tillverkare in punktvärdet för vitt område till C=95 %, M=Y=3 %, vilket relaterar till de minsta punkter som kan uppnås vid plåtexponering och tryckning. Kalibreringen för svart område är ungefär C=95 %, M=Y=85 %, K=75 %.
Det bör noteras att om det inte finns några högdagerpunkter i bilden kan pappersfärgen användas som referenspunkt för att justera det vita området, vilket säkerställer att varje färgpunkt i CMYK förblir under 3 %.
Bestämma färgseparationsparametrar utifrån pappersegenskaper
1. Kompensation för punktförstoring: När färg överförs till pappersytan under tryck diffunderar den på grund av papprets absorptionsförmåga, vilket resulterar i punktförstoring som gör bilden mörkare. Olika papperskvaliteter ger olika nivåer av punktförstoring, där tidningspapper har högst och bestruket papper lägst. Punktförstoring följer vanligtvis ett exponentiellt mönster, vilket nödvändiggör kompensation i prepress-bearbetningen.
För olika storlekar på punkter varierar punktförstoringen. I allmänhet har högdager- och mörka tonpunkter lägre förstoring, medan mellantoner har högre förstoring. Det rekommenderas att använda standardinställningar, där bestruket papper har en standard på cirka 17 %, obestruket papper 22 % och tidningspapper 30 %.
2. Välja färgsepareringstyper (GCR, UCR): Att använda GCR hjälper till att upprätthålla gråbalans, minska total färgtäckning och påskynda torkning. Kvaliteten på den svarta plåten är avgörande vid tryckning; för standardoriginal rekommenderas GCR. För speciella original med rika mellan- och mörka toner kan UCR också användas. Flexibilitet är viktigt.
3. Inställningar för total färgtäckning: Papprets tryckegenskaper, tillsammans med den höga hastigheten vid rulloffsettryckning, innebär att den totala färgtäckningen inte kan vara för hög. Internationella data visar att den totala svarta täckningen för tidningspapper i allmänhet kontrolleras till 240 %–260 %; för bestruket papper är den 280 %–320 %; och för obestruket papper 300 %–340 %. Dessa värden beror på olika processer och påverkas av punktförstoring. Om punktförstoringen är allvarlig bör detta värde minskas; annars kan mörka toner förlora detaljer. Om punktförstoringen är normal kan värdet ökas för att säkerställa rik färgmättnad och tillräcklig tonåtergivning över hela spektrumet. Dessutom bör lämplig färg väljas baserat på papperstyp.