Inspektion av pappersförpackningar
Platt pappersförpackning förekommer i dag huvudsakligen i två grundformer: förpackning med träklämma och förpackning i trälåda. Godkänt platt papper har vanligen minst två lager omslagspapper på utsidan, som förstärks ytterligare med träskivor och binds tätt med metallband. Omslagsmaterialet kan vara vaxpapper, tjärapapper, kraftpapper och ormhudspapper. På träklämman eller trälådan ska etiketter som "Fuktskyddad" och "Hanteras varsamt" finnas, och i vissa fall kan även papprets fiberriktning anges.
Ett produktcertifikat ska fästas på träklämman eller trälådan med uppgifter om produktnamn, specifikationer, risvikt, antal ris per förpackning, papperskvalitet, tillämpliga standarder, tillverkningsdatum och tillverkarens namn. Ytterförpackningen ska vara intakt utan deformation eller skador. Om förpackningen är allvarligt skadad och pappret exponerat ska den avvisas utan tvekan, eller andra åtgärder vidtas för att undvika onödiga förluster. Inspektion av ytterförpackningen är ett grundläggande steg i kvalitetskontrollen och måste hanteras med stor noggrannhet.
Utseendekontroll efter avlägsnande av ytterförpackningen
När ytterförpackningen avlägsnats, kontrollera att det finns ett kvalitetskontrollblad och inspektera sedan papprets utseende och färg.
Ett normalt utseende kännetecknas av god planhet, vilket innebär att ytan ska vara slät och kanterna jämna. För ett enstaka pappersark kan det vara relativt svårt att bedöma om utseendet är normalt om det inte finns betydande deformation.
En vanlig metod är att öppna buntningen och stapla pappret cirka 1 meter högt för att kontrollera oregelbundenheter i utseendet. Om pappret har ett onormalt utseende kan det anta olika former som vågigt, skålformat eller andra som bergsformat, dalformat, uppvikta hörn, påsformat, snedställt eller rullat.
Orsakerna till dessa oönskade former varierar men faller i allmänhet i tre kategorier:
1. Ojämn fuktfördelning över hela arket, vilket orsakar lokal krympning.
2. Ojämn tjocklek som bildats under papperstillverkningen.
3. Ojämn expansion och kontraktion mellan fram- och baksidan av arket, särskilt i ensidigt bestruket papper.
Dessutom kan man från sidan av stapeln avgöra om pappersfärgen är jämn. Vitheten och färgtonen hos papper från samma sats ska vara konsekvent. Annars kan trycksaker, när de binds till en bok, uppvisa tydliga tonavvikelser på sidornas överkant, underkant eller skurna kanter.
Så mäter du pappersformat
Enligt nationella standarder ska pappersformat mätas med ett stålmåttband som är 2 meter långt och noggrant till 1 mm. Tre prover ska slumpmässigt väljas från samma förpackning för mätning, och resultaten ska vara noggranna till 1 mm. Tillåten tolerans för pappersformat är ±3 mm. Snedhet hos pappret gör att måtten blir felaktiga, vilket leder till att lång- och kortkanterna inte bildar rät vinkel. Därför bör man förutom att mäta måtten även kontrollera papprets snedhet. Tillåten snedhetstolerans är mellan 3 mm och 5 mm.
Papprets dimensionsstabilitet kan också uttryckas med dess expansionsgrad. Vid mottagningskontroll kan papprets expansionsgrad i vatten testas. Skär en remsa papper på 2 cm x 20 cm, sänk ned den i vatten i 1–2 timmar tills den är fullt expanderad och måtten inte längre ändras, ta sedan upp den och lägg den plant på en glasplatta. Använd en genomskinlig linjal för att mäta måtten och beräkna expansionsgraden, jämför med standarden.
Om pappret uppvisar betydande deformation efter uppackning och hög expansionsgrad i vatten är det bäst att avvisa partiet för att undvika framtida problem.
Så testar du papprets ytstyrka
Ytstyrka är en mycket viktig egenskap hos papper, och varje typ av tryckpapper har specifika krav på den. Nationella standarder anger också den ytstyrka som krävs för olika typer av tryckpapper.
Om papprets ytstyrka inte uppfyller tryckkraven kan det fälla fibrer eller partiklar under tryckprocessen, eller till och med delaminera. Därför är kontroll av papprets ytstyrka en viktig del av mottagningsprovet, även om många tryckerier förbiser detta steg, vilket leder till tryckproblem senare.
En enkel metod för att testa ytstyrkan är Dennison-vaxstiftsmetoden. Även om den har vissa begränsningar är den fortfarande ett praktiskt sätt att mäta en viss papperssorts motstånd mot fiberfällning.
Vid testet smälts änden av vaxstiftet och pressas mot papprets yta. Efter 15 minuter dras det snabbt bort och änden undersöks för eventuella pappersfibrer eller partiklar. En annan enkel metod är att pressa ett lätt fuktigt finger (vanligtvis tummen) stadigt mot papprets yta, gnugga lätt och sedan snabbt lyfta bort det. Kontrollera fingret för eventuella små fibrer eller pulverrester.