Vid färgtryck används vanligen fyra färger: gult, magenta, cyan och svart, som trycks i en bestämd ordning. Teoretiskt finns tjugofyra olika färgordningar med dessa fyra färger, och alla bör ge godtagbara resultat. Olika ordningar kan dock ge olika färgverkan på det tryckta materialet. En genomtänkt färgordning förstärker färgerna, gör bilden närmare originalet och kan förbättra skärpa och djup. Den skyddar också pappersytan, ökar produktens glans och underlättar passning. Detta är särskilt viktigt vid färgtryck, inte minst vid förpackningar, när fler än fyra färger, specialfärger eller heltäckande ytor används.

Vid flexotryck används ofta heltäckande färger på färgplåtarna, och vattenbaserade färger har vanligen lägre transparens. När passningsordningen för färgplåtarna bestäms är det därför viktigt att bedöma om de överlappande färgerna uppfyller originalets krav och ger god passning, eftersom det direkt påverkar produktens kvalitet. Färgordningen styrs främst av originalets utformning och vald plåtordning, men kan också variera med produktegenskaper och processtekniska krav.

Generellt bestäms färgordningen vid flexotryck av följande faktorer:

  1. Färger med stark täckning ska tryckas först. Vanligen trycks ljusa färger först, följt av mörkare färger.
  2. Vid tryck av flera färger utan mörk kontur ska den mörka konturen tryckas först.
  3. Om en mörk färg behövs för att täcka bildkonturens kanter och eliminera färgskiftning, måste den tryckas sist. Om den mörka färgen också fungerar som passningsmärke kan den delvis tryckas först och sedan passas mot de övriga färgerna, med den mörka konturen tryckt sist.
  4. Bildens huvudton läggs vanligen sist i ordningen.
  5. För bilder med både halvtoner och heltäckande färgytor ska halvtoner och heltäckande färger tryckas separat för att kunna justera trycket och använda olika färger, så att tryckkvaliteten säkras.

Vid trefärgstryck är den vanliga färgordningen: cyan – magenta – gult, med heltäckande densiteter kring 1,6 för cyan, 1,4 för magenta och 1,2 för gult.

Härnäst går vi igenom ett viktigt användningsområde för flexotryck: färgordningen vid tryck på plastfolie.

Vid tryck på plastfolie börjar man vanligen med en vit färgbas för att förstärka övriga färger. Metoden har flera fördelar: vit färg har bäst affinitet till polyolefinfilmer (PE, PP) och ger stark vidhäftning; vitt reflekterar alla färger och gör de tryckta färgerna klarare; dessutom ökar färgskiktets tjocklek och ger trycket mer djup och dimensionalitet.

Flexotryck på plastfolie kan delas in i invändigt tryck och utvändigt tryck. Vid invändigt tryck används en spegelvänd plåt som överför färgen till filmens insida och ger en korrekt bild på filmens utsida. Vid utvändigt tryck är färgordningen den omvända. Vid utvändigt tryck är den vanliga ordningen: vitt – gult – magenta – cyan – svart. Vid invändigt tryck är den: svart – cyan – magenta – gult – vitt.

Invändigt tryckta material är jämförelsevis klarare, färgrikare, blekningsbeständiga, fukttåliga, nötningsbeständiga, hållbara, långlivade, icke-klibbande och svåra att bryta. Eftersom färgen ligger på filmens insida (inklämd mellan två filmlager) förorenar den inte de förpackade varorna och uppfyller hygienkraven.

Flexotryckmaskiner är flerfärgsmaskiner som använder vått-mot-torrt-påläggning med minst sex färger, vanligen tio och upp till tolv färger, inklusive UV- och infraröd glansning. De tryckta produkterna består främst av dekorativt tryck med text, bilder, halvtoner och heltäckande ytor, varav en del kräver metallfärger och glans. Färgordningen vid flexotryck är därför mycket flexibel. När färgordningen bestäms måste man analysera produktens specifika krav för att nå bästa ordning. Exempelvis kan halvtoner tryckas först, följt av heltäckande ytor, sedan metallfärger och till sist glans. I vissa fall, om färgen är för mörk och valsvalsen inte kan ge tillräcklig tjocklek, kan färgen behöva tryckas om i ett annat verk. Ordningen för fyrfärgshalvtoner bör inte ändras godtyckligt. Vid specialfärgstryck gäller allmänt att ljusare färger trycks först för att förstärka ljusstyrkan hos de mörkare färgerna vid överlappning. För specialfärger som trycks med överlappningsmetoden bör sekundärfärgen tryckas först, följt av primärfärgen.