Punktförstoring är skillnaden mellan punktarean på plåten och punktarean som hamnar på arket. En del av skillnaden beror på pressen, en del på färgen och en stor del på papperet. Innan ett jobb prissätts måste papperet väljas med detta i åtanke, eftersom ett ark som tar emot färg alltför lätt fyller igen skuggorna och dämpar högdagrarna oavsett hur noggrant pressen ställs in.

Färgupptagning och absorption

Ett arks tryckbarhet börjar vid ytan. Ett papper som tar emot färg snabbt drar bindemedlet bort från pigmentet, och pigmentet sprider sig längre än rasterpunkten var avsedd för. Absorption beskriver hur snabbt och i vilken mängd färgen tränger in i arket. Ju högre absorption, desto högre blir punktförstoringen i procent. När färgen torkar på ett absorberande ark sker inträngning och sidledsspridning samtidigt, och den uppmätta punkten växer.

Absorptionshastigheten spelar större roll än den totala porvolymen. Två ark kan ta upp samma mängd färg och ändå bete sig olika om det ena tar upp den under de första sekunderna efter tryck medan det andra håller filmen kvar längre på ytan.

Släthet mot det ideala planet

Släthet mäter hur långt den verkliga ytan avviker från ett perfekt plan. Sambandet med punktförstoring är direkt: ett slätare ark ger mindre punktförstoring, ett grövre ark ger större. På en grov yta måste färgfilmen brygga över dalarna, och trycket pressar den sidledes ned i fördjupningarna, vilket breddar den tryckta punkten. Ett lätt kalandrerat ark kan se rätt ut i en provpress och ändå fyllas igen vid en lång upplaga av denna anledning.

Bestruket och obestruket papper

Bestrukna papper finns med glansig och matt yta, och båda håller detaljer bättre än obestrukna ark eftersom absorptionen är lägre. Bestrykningen fungerar som en försegling: färgen stannar nära ytan, punkten behåller sin form och högdagrarna förblir öppna. Lägre absorption innebär mindre sidledsspridning och mindre uppmätt förstoring.

Obestruket papper är starkt absorberande. Tryck av ett fint raster på det driver upp förstoringen kraftigt, och en fil som ser korrekt ut på bestruket papper ser grumlig ut på det obestrukna arket. När ett jobb kräver obestruket papper måste rastertätheten vanligen sänkas och skuggänden öppnas i separationerna före plåtframställning.

Optisk förstoring vid färgkanten

En andra mekanism har inget med färgspridning att göra. Papper sprider ljus. När vitt ljus träffar bart vitt papper reflekteras ungefär 80 procent. Vid gränsen mellan en färgad punkt och det omgivande arket kommer bara cirka 10 procent tillbaka. Ögat uppfattar den mörkare kanten som en del av punkten, så punkten verkar större än den mäts med densitometer. Den fysiska punkten har inte ändrats, den uppfattade har det.

Den optiska komponenten är starkare på ljusa, starkt opaka ark och svagare på papper med lägre reflektion. Det förklarar också varför visuell bedömning och instrumentavläsningar glider isär på bestrukna kvaliteter.

Ställ in jobbet efter papperet

Praktisk kontroll börjar med ett beslut som fattas innan plåtarna framställs. Begär absorptions- och släthetsvärden för det exakta papperet, inte för kvalitetsfamiljen. Kör ett testformulär på det faktiska papperet vid den faktiska presshastigheten och mät förstoringen vid 50 procent och i skuggkvartilen. Bygg kompensationskurvan från dessa mätvärden.

Håll papperet oförändrat mellan korrektur och upplaga. Ett leverantörsbyte, även inom samma nominella kvalitet, kan förskjuta absorptionen och flytta förstoringen flera punkter. Anteckna bruk, bunt och ytbehandling på jobbsedeln så att en nytryckning kan matchas senare.

När papperet väljs efter sitt ytbeteende i stället för efter priset per ark blir punktförstoringen en känd storhet i stället för en överraskning på utmatningsbordet.