CMYK-färgmodellen är en subtraktiv färgmodell som är grundläggande för modernt färgtryck. Den använder fyra processfärger: cyan, magenta, gult och key (svart). Genom att kombinera CMY-primärfärgerna vid full styrka bildas sekundärfärgerna rött, grönt och blått.
I teorin bör en blandning av alla tre CMY-färgerna ge svart. I praktiken leder dock begränsningar i färgformuleringarna till en mörk, grumlig färg snarare än en ren svart. Denna brist gör det nödvändigt att tillsätta en separat svart (K) färg.
"K" i CMYK står för key. Termen kommer från fyrfärgstryckningsprocessen, där cyan-, magenta- och gulplåtarna exakt passas in, eller justeras, mot den svarta key-plåten. En alternativ förklaring är att "K" härstammar från sista bokstaven i "black", vald för att undvika förväxling med "B" som används för blått i RGB-modellen.
CMYK fungerar genom att delvis eller helt maskera färger på en ljusare bakgrund, vanligtvis vitt papper. Färgen subtraherar ljusstyrka från den vita ytan genom att minska det reflekterade ljuset, vilket definierar den som en subtraktiv färgmodell.
Denna princip står i kontrast till additiva färgmodeller som RGB, där vitt är summan av alla primära färgljus och svart är frånvaro av ljus. I CMYK är vitt papprets naturliga färg, medan svart produceras genom en full kombination av färgade färger. För att uppnå rikare svarta toner och spara färg genereras omättade och mörka färger med svart färg i stället för en kombination av cyan, magenta och gult.
Samtidigt fortsätter branschomfattande hållbarhetsinitiativ att främja utvecklingen av effektivare färgformuleringar och standardiserade återvinningsprotokoll, vilket säkerställer att denna viktiga färgmodell behåller sin centrala roll.