Lösningsmedelsjustering och dess gränser
När en förpackningstrycklinje behöver gå snabbare är det mest direkta sättet att öka andelen lösningsmedel i färgen och att välja snabbtorkande lösningsmedel. I praktiken är utrymmet för den ändringen litet. Basfärgen sätter själv ett tak för hur mycket förhållandet kan förskjutas, och varje extra liter förtunning kostar mer, vilket spelar större roll när oljepriserna stiger. Innan du tillsätter lösningsmedel, kontrollera om färgstyrkan är på väg att minska. Två färger kan ha samma lösningsmedelsprocent och ändå bete sig olika i pressen, så löslighet, vätebindning, avdunstningsbalans och ytspänning bör alla beaktas, eftersom procenten ensam säger lite. Ta en blandning med 30 procent lösningsmedel: filmen kan torka från ytan och nedåt medan lösningsmedel som är instängt under fortsätter att verka, så det tryckta arket kan förbli mjukt långt efter att det ser torrt ut.
Tre lösningsmedelsblandningar jämförs
Tre blandningar förekommer ofta i arbetet med förpackningsfärg.
Blandning ett: xylen 9,6, butylacetat 9, etylacetat 26,4, toluen 55. Avdunstningshastighet 2,94, löslighet 8,98, vätebindning 18,18, ytspänning 26,9, molekylvikt 90,55.
Blandning två: toluen 70, etylacetat 30. Avdunstningshastighet 2,94, löslighet 8,98, vätebindning 18,12, ytspänning 27,1, molekylvikt 90,86.
Blandning tre: toluen 73,3, metyletylketon 26,7. Avdunstningshastighet 2,94, löslighet 9,05, vätebindning 18,18, ytspänning 27,09, molekylvikt 84,72.
När det gäller viskositet ligger blandning två högst, blandning ett i mitten och blandning tre lägst. Torkhastigheten ser identisk ut på papper eftersom avdunstningshastigheterna matchar, men den lägre viskositeten hos blandning tre gör att filmen stelnar tidigare. Blandning tre kostar lite mer än blandning ett och tenderar att behålla en ketonlukt, med något svagare vidhäftning. Blandning två är det billiga alternativet, med hög viskositet, god vidhäftning, låg lukt och hygglig löslighet. I verkligt förpackningsarbete avgör dock filmbildningen vinnaren. Blandning ett slår de andra två eftersom ett blandat lösningsmedel vidgar tryckfönstret och ger operatören mer utrymme att höja eller sänka maskinens hastighet. Ett enda lösningsmedel avgår från ytan och inåt, och när den våta filmen når en viss gränssnittsstyrka fryser den, vilket fångar resten och förlänger den totala torktiden. Tejp som dras från ett ark som torkat på detta sätt lyfter färg med sig. Det är därför presspersonal väljer lösningsmedel med låg molekylvikt när färgtrådarna blir för långa.
Vaxadditiv
Vax eller en större vaxdos tillsätts för att minska de långa färgtrådar som ställer till problem i förpackningstryckpressar. Det hjälper också mot sedimentering av pigment och fyllmedel, filmhårdhet och filmtjocklek. Om dosen blir för stor saktar lösningsmedelsavgivningen ner, fullständig torkning avstannar, ytan skinnar sig, färgöverföringen blir ojämn och glansen minskar. En måttlig dos hanterar plåtsmetning, blockning och svag täckning, men ett överskott mjukar upp filmen, och när friktionen värmer färgen under överföringen börjar stänk.
Förhållande mellan pigment och fyllmedel
Att öka halten fasta pigment och fyllmedel är det enklaste sättet att stabilisera filmbildningen. De extra fasta ämnena konkurrerar med hartset om adsorption på pigmentytan, vilket begränsar trådbildningen. Målet är att stoppa blockning när pressen snabbas upp, att behålla filmtjockleken istället för att låta den bli tunnare eller byggas på, att eliminera kantspökning när färgen flyter ut, och att täcka svag opacitet. Varje ändring byter en egenskap mot en annan, så förhållandet behöver kontrolleras mot jobbet istället för att ställas in en gång och lämnas.