Bokproduktion har alltid följt de maskiner som utför den. Under större delen av 1800-talet tryckte tryckeriet arken och ett separat bokbinderi vek, samlade och färdigställde dem, så de två delarna av branschen arbetade efter egna scheman. Den uppdelningen försvann när tryckning och bindning kopplades samman fysiskt. Tidningsvikare kopplades redan 1866 till rotationspressar, och idén om en sammanhängande linje tog fart därifrån.
Från enskilda maskiner till sammankopplade bindningslinjer
I början av 1900-talet kom maskiner för varje bindningsmoment i tur och ordning: samling, pressning, häftning, limning och skärning. När varje steg hade en maskin bakom sig blev en komplett bindningsverkstad möjlig under ett tak. Utvecklingen tog fart från 1940-talet, då bindningslinjer spreds i branschen. På pocketbokssidan konstruerade och byggde Muller Martini i Schweiz sin limbindningsmaskin 1951. Hårdbandslinjer och klammerhäftningslinjer förfinades under samma period.
Varje generation av utrustning band samman fler moment. Enskilda maskiner som kopplades samman med manuell hantering ersattes av mekanisk sammankoppling, och mekanisk sammankoppling ersattes av automatisk styrning. En modern linje flyttar nu ett bokblock från samling till slutlig skärning utan att en operatör rör det, och styrsystemet övervakar blocket vid varje station.
Tre familjer av bindningslinjer
Bindningslinjer grupperas efter den bindningsmetod de producerar. Det finns tre familjer: limbindning för pocketböcker, klammerhäftning för häften och tunna tidskrifter, och hårdband för böcker med hårt omslag. Utrustningen skiljer sig med produkten, men resonemanget bakom är detsamma. En bindningslinje är en kedja av stationer ordnade i bindningsprocessens ordning, med överföringsmekanismer som för bokblocket eller arken från en station till nästa.
Inom limbindningsfamiljen finns tre utföranden, åtskilda av hur själva bokblocket sammanfogas: trådhäftning, limbindning med lim och svetsbindning.
Linjer för trådhäftning
En linje för trådhäftning börjar vid samlingsstationen. När arken har samlats skakas de i linje, limmas, torkas, pressas och häftas längs blockets sida. Lim appliceras ännu en gång, omslaget lindas runt blocket och ryggen skrapas för att avsluta fogen.
Styrsystemet på denna typ av linje är värt att notera. Extra ark, saknade ark och ett tomt bokblock upptäcks och matas ut utan att maskinen stannar. När det inte finns något block matas inget omslag in. När ett block anländer utan omslag appliceras inget mer lim på det. Dessa tre regler håller spill lågt och skyddar de senare stationerna från stopp och från block som ändå skulle behöva kasseras.
Limbindningslinjer med lim
En limbindningslinje med lim är byggd av moduler, så köparen kan kombinera de stationer som arbetet faktiskt behöver. En fullständig konfiguration går genom samling, pålimning av försättspapper, skakning, fastspänning av bokblocket, fräsning av ryggen, skåror, limning, applicering av gasväv eller kartong, en andra limpass, omslagsmatning, omslagslindning, ryggskrapning, värmefixering av ryggen, ryggformning, delning av dubbla block, trekantsskärning, stapling och räkning, samt slutlig leverans. Vilket som helst av dessa steg kan uteslutas i en kortare linje.
Installation och användning är flexibla. Ark kan matas för hand, eller en motordriven lyftklämma kan placera en stapel ark noggrant på matarbordet. Tillsammans fullbordar stationerna hela bindningscykeln för en pocketbok, från lösa vikta ark till en trimmad, räknad produkt som lämnar utmatningsänden.
Svetsbindning, en tredje väg
Svetsbindning utvecklades i USA på 1980-talet. Papperet behandlas med en smältlimsharts under papperstillverkningen, så råmaterialet bär limfunktionen inom sig. Vid bindningsstationen värms blockets kant av en högenergikälla, såsom direkt värme, infraröda högfrekvensvågor eller ultraljud. Hartsen smälter och arken svetsas samman.
Inget lim, tråd eller ståltråd behövs. Fogen är stark och den färdiga boken ligger platt när den öppnas, vilket passar uppslagsverk och manualer. Metoden har inte blivit allmänt utbredd, främst för att den är beroende av en speciell papperstillförsel snarare än av utrustning som bokbinderiet kan lägga till i en befintlig linje.
Vad valet innebär för en tryckköpare
Linjens utförande avgör vad den färdiga boken kan bli. Trådhäftning passar tunna böcker och häften där ryggen inte behöver bära en tryckt titel. Limbindning med lim täcker det bredaste sortimentet av pocketböcker, från romaner till manualer, och den modulära designen innebär att en tryckare kan anpassa stationslistan efter upplagan. Svetsbindning förblir ett specialalternativ, valt när platt öppning är viktigare än en konventionell rygg.
För den som beställer tryckta böcker är den praktiska frågan mindre om maskinerna och mer om produkten. Sidantal, pappersvikt, ryggbredd och hur boken ska användas pekar alla mot en bindningsmetod, och den metoden avgör vilken linje som producerar jobbet. En tryckare som kör alla tre familjerna kan ta ett projekt från ett linjeutförande till ett annat utan att skicka ut arbetet.