Sidnumren bestäms långt innan en plåt framställs. De följer av bindningsmetoden, bokens sidformat och hur många vikningar ett tryckt ark genomgår på vägen till att bli ett ark i boken. Planeras detta dåligt kan pressen köra utan ett enda fel medan bokbinderiet står med tappade blad, förskjutna sidpositioner eller ett bokblock som inte går att skära rakt.
Två vikningsrutiner: work and back och work and turn
Varje ark i boken börjar som ett tryckark. Hur många sidnummer arket bär beror på två saker: hur många gånger det viks och om de två sidorna trycks från separata plåtar eller från samma plåt som vänds.
För formatet 16mo viks ett ark som trycks work and back, med en plåt för framsidan och en annan för baksidan, tre gånger och bär 16 sidnummer. Samma 16mo-format tryckt work and turn, där en enda plåt trycker båda sidorna och arket vänds mellan passen, viks bara två gånger och bär 8 sidnummer. Går man upp till 32mo förskjuts varje antal med en vikning: fyra vikningar work and back ger 32 sidnummer, tre vikningar work and turn ger 16.
De siffrorna är värda att komma ihåg, eftersom de avgör hur ett jobb läggs upp innan något annat planeras.
Börja med bindningsmetoden
Den första frågan vid paginering är inte hur många sidor manuset har, utan hur den färdiga boken ska hållas samman. Klammerhäftning, limbindning, trådhäftad hårdband, sidohäftning och trådbindning ställer alla olika krav på sidordningen för samma text.
En klammerhäftad bok lägger alla blad inuti varandra och driver två klamrar genom vikningen vid ryggen. En limmad bok samlar vikta ark i läsordning, limmar dem vid ryggen och skär tre kanter raka. En klammerhäftad titel i 16mo och en limmad titel i 16mo med samma omfång kan därför inte dela samma sidplan. Bestäm bindningen först och numrera sedan sidorna efter den.
Från sidantal till arkantal
Utgå från förlagets tryckorder. Den anger det totala sidantalet, och därifrån följer arkantalet genom enkel division. Ta de sidnummer ett ark bär i valt format och vald vikningsrutin och dividera det totala sidantalet med den siffran. En bok på 300 sidor med 16 sidnummer per ark behöver 18,75 ark, vilket är det antal produktionsavdelningen faktiskt köper papper mot.
Pappersvikten begränsar antalet vikningar
Tunt papper viks villigt. Vid 32mo klarar papper på 60 g/m² och lägre fyra vikningar på ett ark utan problem. Över den vikten ändras bilden. Bokpapper och offsetpapper på 70 g/m² och 80 g/m², samt bestruket papper för färgtidningar, bygger en tjock rygg när det viks fyra gånger. Den vikta kanten blir tjock, skärmånen räcker inte till och sidkanterna hamnar ojämnt längs framkanten. Även när vikmaskinen tvingar igenom den sista vikningen blir arket missformat och den färdiga boken ser slarvig ut.
På tyngre papper, minska antalet vikningar. Färre vikningar håller arket slimmat, håller sidnumren och sättningsytan på plats och lämnar en ren kant åt bokbinderiet.
Var det korta arket placeras
Förlag försöker planera hela ark, eller ett helt ark plus ett halvt ark, eftersom det är vad tryck och bindning hanterar billigast. Verkliga jobb samarbetar sällan, och det sista arket blir ofta 0,75, 0,8 eller 0,9 av ett helt ark.
För limmade, adhesivbundna och trådhäftade hårdbandsböcker, håll det partiella arket borta från bokens baksida. Sätt det korta arket före det sista kompletta arket i stället. Sidor som limmas vid ryggen sitter kvar; ett tunt ark som hamnar allra sist är det första som lossnar, och lösa blad och tappade sidor följer.
För klammerhäftade böcker gäller motsatsen. Ett kort ark eller några lösa blad hör hemma nära bokens mitt, långt från vikningen där klamrarna går igenom. Allt som sitter vid den vikningen dras av häftningen och rivs förr eller senare ut.
Inget av detta tar lång tid att kontrollera. Innan en titel går till plåt, bekräfta bindningsmetoden, bekräfta formatet och vikningsrutinen, dividera omfånget med sidnumren per ark och matcha antalet vikningar mot pappersvikten. Fem minuter i planeringsfasen sparar ett nytryck.