Originalet måste separeras i fyra färger för plåttillverkning. Original som separeras med Apple-datorer omfattar reflekterande original (som färgbilder, målningar, akvareller, oljemålningar, traditionella kinesiska målningar, nyårsbilder, gouache med mera) och genomfallande original (som färgdia (naturfärgspositiv), färgnegativ med mera). Ljusheten och mörkret på färgnegativet är motsatt originalscenen, och färgerna är komplementära till originalscenen. Till exempel är komplementfärgen till magenta på negativet grönt; komplementfärgen till gult är blålila; komplementfärgen till rött är cyan. Ljusheten och mörkret på det positiva originalet är detsamma som originalscenen, och färgerna är exakt desamma som originalscenen.

Reproduktion av genomfallande original är en visuell bild som bildas under inverkan av genomfallande ljus. Reflekterande original är visuella bilder som bildas genom reflektion av originalet under ljuskällans belysning.

Ton i ett tryck är klassificeringen av färger efter ljushet och mörker. I tryckreproduktionsarbete måste färgreproduktion, tonreproduktion, texturreproduktion och skärpereproduktion uppnås. Färgreproduktion innebär korrekt kulör, och det reproducerade trycket återger originalets färger perfekt utan färgstick eller främmande färger.

Ideal tonreproduktion avser "trogen" återgivning av tonerna på originalet i den tryckta produkten, vilket uppfyller originalets reproduktionskrav. Eftersom tryckets maximala registreringsdensitet är 1,8, blir det efter att ha nått 1,8 en rät linje parallell med Dt (originaldensitet). Därför måste justeringar göras för både reflekterande och genomfallande original för att komprimera kontrasten, korrigera färgskillnader och uppnå ett tonomfång som är lämpligt för tryckreproduktion.

Till exempel är den högsta densiteten på färgpositivoriginalet Dt = 3,0, medan tryckets maximala registreringsdensitet är Dr = 1,8.

Av kurvan framgår att tryckets reproduktion inte kan uppnå originalets högsta densitetsreproduktion eftersom materialen som används i tryckreproduktionsprocessen, inklusive färg, papper, ljuskänsliga material (film, PS-plåt), färgsekvens och tryckmaskiner, begränsar den maximala registreringsdensiteten till Dr = 1,8. Men när Dt = 3,0 är originalets högsta densitet stor, och kontrasten måste komprimeras, annars kan den faktiska effekten inte tryckas.

Tonjustering krävs ofta för tonreproduktion i tryck. När originalets densitetskontrast är större än tryckets maximala registreringsdensitet måste lämpliga justeringar göras av tonreproduktionen för att återge alla originalets toner i trycket. För det andra, för att uppfylla reproduktionskraven för vissa speciella original (som foton med ljusa eller mörka toner), måste vissa toner i originalet betonas lämpligt, medan andra toner komprimeras i motsvarande grad. Det främsta kännetecknet för linjär komprimering är proportionell justering av varje tonsegment. Linjär komprimering representerar inte en sann visuell proportionell komprimering eftersom D-Y-kurvan också är olinjär. Efter denna komprimering kan det mänskliga ögat inte lätt urskilja de ljusa tonerna, vilket resulterar i ett "platt grått" fenomen. [next]

Tonreproduktion avser förhållandet mellan originalets densitet och den reproducerade punktprocenten.

För att säkerställa att alla toner och färger på originalet återges väl i trycket måste först rätt gradationskurva väljas. Gradation är grunden för ton- och färgförändringar. Om gradationen i bilden inte är rik blir färgåtergivningen oundvikligen monoton. Endast med realistisk gradation kan det finnas livfulla färgförändringar.

Absolut trogen reproduktion av originalet är omöjlig eftersom densitetskontrasten för de flesta original är större än tryckets. Därför måste tryckreproduktion komprimera densiteten, vilket leder till förlust av vissa subtila detaljer. I praktiken bör en rimlig gradationskurva justeras efter originalets kontrast och toninnehåll. Detta innebär att komprimera gradationen för originalets sekundära delar, oavsett om det är ett reflekterande eller genomfallande original, och betona huvuddelarna med fokus på deras egenskaper.

Under förutsättning av normal kontrast i färgoriginalet bör gradationskurvan justeras korrekt efter olika typer av original. Gradationskontrollen för den elektroniska färgskannern och Apple-datorn som används för färgseparation är både bekväm och flexibel. Den kan lokalt förstärka eller komprimera, men uppmärksamhet måste ägnas åt balansen i gradationskurvan för separationsfilmen, och den neutrala gråbalansen måste vara lämplig. Felaktiga gradationskurvor kommer att förvränga reproduktionen. Därför måste särskild uppmärksamhet ägnas åt korrekt användning av gradation vid drift av den elektroniska färgskannern och Apple-datorn. Men för originalets övergripande färgstick kan det korrigeras genom att justera gradationskurvan.

Vid komprimering av originalets tonkontrast används vanligtvis följande metoder för att komprimera vissa delar.

① Under normala omständigheter, för ett normalt original med lämplig kontrast, bör lågdagertonens gradation komprimeras plattare, särskilt när man betonar mellandagerton och högdagerton är det mer lämpligt.

② Om originalet är matt och högdagertonen är platt, kommer betoning av mörker- och mellandagerton att relativt platta till mellandagertonen.

③ Om originalets kontrast är matt och lågdagerområdet är stort, bör lågdagergradationen expanderas, men mellandagergradationen kommer att verka relativt platt.

④ Om originalets mellandagergradation är platt och kontrasten liten, kan högdagergradationen komprimeras för att göra mellandagergradationens kontrast större.

⑤ Om originalets kontrast i princip är lämplig för tryckreproduktion och fotot huvudsakligen är mellandager med litet mörkt område, kan mörkertonsgradationen komprimeras för att betona mellandagergradationen.

⑥ Färgfoton påträffas ofta, och dessa original är tunna med liten kontrast. För dessa original kan högdager- och mörkertonsgradationen komprimeras för att göra mellandagergradationens kontrast större.

⑦ Om originalets högdagergradation är platt och kontrasten liten, kan högdagergradationen expanderas, men mellandagergradationen kommer att vara relativt platt. [next]

Kontrasten för genomfallande original, som naturfärgspositiv, är relativt stor, vanligtvis runt 3,0, så kontrastkomprimering behövs vanligtvis för att uppfylla kraven för tryckreproduktion. Reflekterande original har mindre kontrast och är matta, så ljus reproduktion kan utföras enligt olika originals egenskaper. Till exempel är nyckeln till att reproducera porträttmålningar hudtonen, där y och m är nyckelfärgerna; fokus för att reproducera landskapsmålningar är den naturliga scenen, där y och c är nyckelfärgerna. Genom att flexibelt använda gradationsjusteringen för att justera en rimlig gradationskurva, korrigera originalets brister, behålla huvuddelarna och offra de sekundära delarna, bör djärva val göras för att uppnå bästa reproduktionseffekt. Men om gradationskurvan inte justeras rimligt kan det resultera i omvänd huvud- och sekundärfokus, otydlig gradation och felaktig färg.

De främsta bristerna i färgreproduktion i tryck är otillräckliga primärfärger och överdrivna komplementfärger. För att reproducera högkvalitativa tryck bör primärfärgerna vara djupare utan att förlora gradation. Primärfärgerna bör nå 100 %, medelprimärfärger bör vara fylliga, ljusa primärfärger bör vara lämpliga och högdagerprimärfärger bör inte gå förlorade.

Komplementfärger bör vara lämpliga. På grund av otillräcklig renhet, kulör och transparens hos färgen på marknaden, samt papprets dåliga vithet och släthed, bör komplementfärgerna för ljusare färger vara mindre, komplementfärgerna för mörkare färger användas, och komplementfärgerna för små områden i de ljusaste delarna kan utelämnas, vilket spelar en roll för färgförändring och gradationskontrast. Korrekt användning kan göra primärfärgerna mer levande, solida och rika på färg.

Färgreproduktion i tryck är faktiskt subtraktiv färgreproduktion av de tre primärfärgerna y, m och c med additivt färgljus som primärt färgljus. De tre primärfärgerna y, m och c är grunden för alla färgrika förändringar. Den svarta plåten orsakar ingen färgförändring. Den svarta plåtens roll är endast att stabilisera gråbalansen, fungera som en skelett i färgbilden, göra mörka toner mörkare, betona lågdagergradationen och konturen samt förstärka bildens tjocklek och tredimensionella känsla. De tre primärfärgerna y, m och c övergår till det svarta fältet, det vill säga y + m + c = ungefär svart. En del av den neutrala bakgrundsfärgen (tre primärfärger) som bildas genom att ta bort en del av de tre primärfärgerna y, m och c ersätts med svart färg. Detta är den underfärgsborttagningsmetod (UCR) som används av elektroniska färgskannrar och Apple-datorer. Underfärgsborttagning har många nödvändigheter: ① Det förbättrar tryckbarheten. Vanligtvis används det i mörkertonsområdet. Om de tre primärfärgerna används för tryck i mörkertonsområdet är punktarean ofta mycket hög, och det är lätt att uppstå problem som överdriven färgtjocklek och plåtklistring i höghastighetstryck med flera färger. Om underfärgsborttagning används minskar färgvolymen avsevärt, vilket huvudsakligen sparar mängden y-, m- och c-färg och förbättrar tryckbarheten. ② Det är fördelaktigt för att kontrollera den neutrala gråbalansen.

Längden på den svarta plåtens ton beror på mängden underfärgsborttagning av de tre primärfärgerna y, m och c. Om mängden underfärgsborttagning är stor kommer mellandager- och mörkertonsgradationen att vara relativt platt, och den svarta plåtens ton kan förlängas lämpligt för att kompensera för den förlorade gradationen i trefärgsplåten. Om mängden underfärgsborttagning av trefärgsplåten är liten kan den svarta plåtens ton förkortas lämpligt för att undvika matta mellandagertoner. Mörkertonen kalibreras vanligtvis enligt bildens maximala densitet, huvudsakligen för att uppfylla bildgradationen. Kalibreringen bör baseras på originalets egenskaper, med uppmärksamhet på mörkertonens färgbalans, och mörkertonskalibreringen bör också beakta förhållandet till underfärgsborttagning (UCR).