Självhäftande etikettmaterial är ett laminat uppbyggt av tre synliga delar: ett ytskikt som bär det tryckta motivet, ett limbager och en silikoniserad bärare. Eftersom limmet redan ingår i konstruktionen behövs ingen limpanna, inget vatten och ingen torktid vid appliceringen. En rulle kan köras genom en automatisk etiketteringsmaskin i en förpackningslinje, eller så kan en enskild etikett lossas och tryckas fast för hand. Denna konstruktion förklarar också varför etikettarbete skiljer sig från allmänt kommersiellt tryck. Tryck, stansning, avfallshantering och upprullning sker vanligtvis i en enda passage i en etikettpress, med en rå rulle som matas in i ena änden och färdiga etiketter som kommer ut i den andra.

Sju funktionella skikt i etikettmaterial

Ett etikettmaterial ser ut som tre skikt, men kvalitetskontrollen behandlar det som sju, eftersom varje skikt kan brista i pressen eller vid användning.

  • Ytbeläggning. En tunn beläggning förändrar ytskiktet, höjer ytenergin, justerar färgen eller tillför skydd så att materialet tar emot färg och behåller den genom hantering. Den används främst på icke-absorberande ytor som folie, metalliserat papper och film.
  • Ytskikt. Det tryckbara skiktet som också tar emot limmet på baksidan. Papper, film, laminerad folie, textil, tunn metallplåt och gummi förekommer alla här. Valet följer användningen och tryckmetoden, och materialet måste klara stansning, avfallshantering, skärning, perforering och automatisk applicering.
  • Primer. Appliceras på baksidan av ytskiktet för att hindra lim från att migrera in i det, minska genomslag, förankra limmet och blockera mjukgörare från en filmyta så att den inte når limmet och försvagar bindningen.
  • Lim. Länken mellan etikett och underlag. Permanent och avtagbar kvalitet täcker de flesta arbeten, och kemin måste matcha både ytskiktet och ytan som etiketteras.
  • Silikonbeläggning för release. Ett skikt med låg ytenergi på bäraren som gör att limmet släpper rent utan att riva ytskiktet eller bygga upp peelkraft över tid.
  • Bärare. Bär silikonet, skyddar limmet och stöder ytskiktet genom stansning, avfallshantering och etiketteringsmaskinens matning. Bärarens styvhet och tjocklek påverkar hur väl en etikett släpper vid hög linjehastighet.
  • Baksidesbeläggning eller baksidestryck. En skyddsbeläggning på bärarens baksida hindrar lim från att fastna på bäraren efter avdragning och upprullning. Den stöder också flerskiktiga etikettkonstruktioner, och baksidestryck kan bära ett tillverkarmärke eller ett säkerhetsmönster.

Hur etikettmaterial klassificeras

Fem klassificeringssystem är vanliga, och en etikettspecifikation kombinerar oftast flera av dem:

  • Efter limbeteende: permanent eller avtagbar.
  • Efter appliceringsmetod för lim: smältlim, lösningsmedel eller emulsion.
  • Efter limkemi: gummibaserat eller akrylat.
  • Efter bärare: ogenomskinlig, halvtransparent eller transparent.
  • Efter ytskikt: papper, film eller specialmaterial.

Uppdelningen mellan papper och film är viktigast i pressen, eftersom papper och film kräver olika hantering från avrullning till stans.

Tryck och konvertering av pappersetiketter

Processvägen beror på materialet och etikettens slutanvändning. En etikettpress är en maskin med flera stationer, och konverteraren arrangerar stationerna efter jobbet. En typisk sekvens ser ut så här.

  • Utrullning. Intermittenta maskiner som används med plattformspressar och cylinderpressar med plant underlag går långsamt och kräver ingen spänningsjustering, men de saknar också banstyrning, så rullen måste vara jämnt upprullad för att registret ska stämma. Kontinuerliga rotationspressar kräver motordriven spänningskontroll och en banstyrning, eftersom spänningen ändras när rullens diameter minskar.
  • Varmfolietryck. Plant varmfolietryck passar långsammare pressar. Roterande varmfolietryck är snabbt och kontinuerligt men används mer sällan, och tryckt metallfärg ersätter folie i många jobb.
  • Tryckning. Plantryck passar små ytor och enkla bilder som prisetiketter och streckkoder. Cylinderpressar med plant underlag klarar heltäckande ytor och enkel halvton i färg. Rotationspressar klarar det bredaste sortimentet och är det vanliga valet för halvtonstryck av hög kvalitet på etiketter. Med UV-torkning på någon av de tre kan även film användas som material.
  • Folie före eller efter tryck. Folie först i en press utan UV-torkning, med konventionella färger, begränsar utformningen eftersom folien ligger under färgen. Tryck först och folie efteråt i en press med UV ger folie som kan följa vilken form som helst och är det bättre valet för krävande jobb.
  • Lackning. En heltäckande lack över färgen skyddar trycket, står emot fukt och ger högre glans. Den kan ersätta laminering när den UV-härdas.
  • Laminering. En film som läggs på papper eller film skyddar färgen, ger styrka och djup åt bilden. Laminering utan bärare är nu vanlig eftersom den kostar mindre, och klar film används mer än matt.
  • Perforering. Används främst för datorutskrivna etiketter, antingen som drivhål i båda kanterna eller som ett centrumhål för att placera och driva etiketten i en prispistol.
  • Stansning. Etikettstansar skär genom ytmaterialet och stannar vid bäraren. Plana stansar är billiga och snabba att tillverka, passar korta upplagor och används av de flesta etikettryckerier. Roterande stansar går snabbare och håller snävare toleranser vid långa upplagor, men verktygen kostar mer och tar längre tid att få.
  • Arkskärning eller upprullning. Den färdiga banan skärs i ark eller rullas upp igen, beroende på hur etiketten ska appliceras.

Arkmatat kontra rullmatat arbete

Arkmatat tryck av klistermärken domineras av offsettryck, som står för ungefär 95 procent av arbetet, medan högtryck, screentryck och digitaltryck tar resten. Varje moment körs i en separat maskin, så uttaget per timme är lågt och svinnet högre, men tryckkvaliteten är stark. En fyrfärgsetikett i offset ser i allmänhet bättre ut än samma jobb från en etikettpress. Nackdelen är formatet: ett ark kan inte rullas upp igen, så dessa etiketter appliceras för hand och kan inte köras i en automatisk etiketteringsmaskin. Arkmatat arbete passar stora etiketter och tryckta delar i affischformat lika väl som etiketter.

Rullmatat arbete är motsatsen. Högtryck dominerar med ungefär 97 procent, medan screentryck, offsettryck och flexotryck tar små andelar. Varje moment sker i en maskin, så uttaget är högt och styckkostnaden låg. Den vanliga högtryckspressen för etiketter klarar enkel specialfärg och linjearbete bra men når inte arkmatat offsettryck i halvtonkvalitet. Fördelen är den upprullade rullen, som matar etiketteringsmaskiner, streckkodsskrivare och vägningsutrustning. Rullmatad produktion är fortfarande den vanligaste vägen för tryckkänsliga etiketter världen över.

Filmetiketter: ytbehandling kommer först

Film har egenskaper som papper inte kan matcha, och filmtryck är den riktning etikettbranschen fortsätter att röra sig mot. Strukturen är densamma som för papper, med en skillnad: filmen måste ytbehandlas före tryckning.

Bläck bildar en bild på papper genom inträngning, avdunstning, filmbildning och härdning. På tät film finns ingen inträngning, så bläcket kan bara avdunsta, bilda film och härdas. Vidhäftningen beror därför på att filmens ytenergi är högre än bläckets ytspänning. Tre behandlingar används: koronaurladdning, som höjer ytenergin och normalt görs hos filmtillverkaren men avtar med tiden, så nivån måste kontrolleras före tryckning och vissa pressar har en inbyggd behandlare; kemisk behandling, som ändrar ytan för bläck eller termotransfer; och topplack, som lägger till ett mottagande skikt.

Tryckmetoder för filmetiketter

  • Högtryck med konventionellt resinbläck. Den vanligaste metoden, men långsam att torka. Arken skärs och staplas, vilket tar golvyta och riskerar avsättning, eller lamineras medan bläcket fortfarande är vått, vilket riskerar att stänga in lösningsmedel och att bindningen misslyckas.
  • UV-högtryck. God kvalitet vid hög hastighet. Eftersom många högtrycksmaskiner saknar UV-enheter kräver filmarbete ofta en uppgradering av pressen innan det kan köras.
  • Lösningsmedelsbaserad flexo. Stark bläckvidhäftning och en förlåtande process, eftersom lösningsmedelsbläck har låg ytspänning. Miljö- och hälsoregler tränger undan den.
  • Vattenbaserad flexo. Låg kostnad, rent och med möjlighet till hög kvalitet, men kräver filmens ytenergi på minst 40 dyn och noggrann kontroll av bläckets pH och viskositet.
  • UV-flexo, UV-screentryck och UV-offset. UV-flexo sänker kravet på ytenergi till högre kostnad. UV-screentryck hanterar tjocka bläckfilmer på ark eller rulle. UV-offset är det enda praktiska sättet att offsettrycka film, eftersom konventionella offsetbläck inte kan torka på en icke-absorberande yta.
  • Djuptryck och kombinationstryck. Djuptryck ger bäst bildkvalitet men är ovanligt för etiketter eftersom efterbehandlingen är besvärlig. Kombinationspressar, som högtryck med screentryck eller offset med högtryck, lägger flera metoder på en och samma bild för att nå det avsedda visuella resultatet.

Torkning och ytbehandling på film

Filmbläck torkar genom oxidation och polymerisation, avdunstning av lösningsmedel, avdunstning av vatten eller UV-härdning. Varmluft, infrarött och UV-lampor gör arbetet. Oavsett metod måste bläcket vara helt torrt utan att ändra filmens fysikaliska egenskaper, limmets prestanda eller bäraren. Torkinställningar, banhastighet, val av tillsats och filmkvalitet samverkar, och en tillsats som snabbar upp torkningen kan göra bläcket matt eller försvaga dess bindning till filmen.

Ytbehandling av film följer samma väg som för papper. Varmfolietryck, laminering, perforering, vikning, skärning, omrullning, avfallshantering och stansning gäller alla.

Kontroller före en etikettkörning

Fyra kontroller förebygger de flesta problem i etikettpressen. Verifiera filmens dyn-nivå omedelbart före tryckning, eftersom koronabehandlingen avtar vid lagring. Bekräfta att stansen skär genom ytmaterialet och stannar vid bäraren, utan hack och utan genomskärning. Gör ett tejptest på den första tryckta längden för att bekräfta bläckets vidhäftning på filmen. Kontrollera rullriktning, kärndiameter och lindningstension mot vad etiketteringsmaskinen förväntar sig, eftersom en korrekt etikett på en felaktigt lindad rulle ändå stoppar förpackningslinjen.

Etikett med tryckkänsligt lim och streckkod på en blå yta